Vad är en standard?

Standarder är gemensamma lösningar på gemensamma problem och kan tas fram inom många områden, till exempel bygg och energi, hälso- och sjukvård, industri och material, informationshantering, miljö och klimat, kvalitet och hållbarhet.

Enligt Världshandelsorganisationen (WTO) definieras en standard som ”ett dokument som fastställs för allmän och upprepad användning av ett erkänt organ och som föreskriver regler, riktlinjer eller egenskaper hos varor eller därmed sammanhängande processer och tillverkningsmetoder och vars uppfyllande inte är obligatoriskt. Detta kan även innefatta, eller enbart behandla terminologi, symboler, förpacknings-, märknings-, eller etiketteringskrav beträffande en vara, en process eller tillverkningsmetod.”

Syftet med standarder är att skapa förutsättningar för att varor, tjänster och processer ska uppfylla gemensamt överenskomna krav, vara tillförlitliga och kompatibla med andra varor, tjänster och processer. Gemensamma standarder gör att produkter kan säljas i flera länder. Företag behöver bara förhålla sig till en uppsättning tekniska krav, vilket leder till minskade kostnader. Standarder är också ett viktigt instrument för företag som vill öka sin produktion. De har därför stor betydelse för konkurrenskraften och en effektiv spridning av innovationer på globala marknader.

Standarder är frivilliga att använda, vilket skiljer dem från tekniska föreskrifter som är bindande. 

EU:s arbete med europeiska standarder

EU utvecklade 1985 ett system för harmonisering där standarder används som komplement till EU-lagstiftningen för att undvika allt för stora detaljkrav i lagstiftningen. Det nya sättet att reglera kallades Nya metoden. Företag kan genom att använda sig av harmoniserade europeiska standarder (förkortas hEN) visa att de uppfyller EU-lagstiftningens grundläggande krav.

Harmoniserade europeiska standarder är frivilliga att använda, men de företag som väljer att använda dem anses uppfylla lagstiftningens krav.

Det här sättet att kombinera lagstiftning med standarder har bidragit till att främja fri rörlighet på EU:s inre marknad. Metoden minskar kostnader för gränsöverskridande handel, samtidigt som den har varit ett verktyg för att upprätthålla krav för hälsa, säkerhet, miljö och klimat, samt konsumentskydd. Europeiska standarder ses också som en nyckel i EU:s arbete med att nå sina mål för den gröna och digitala omställningen.

Avgöranden i EU-domstolen påverkar det europeiska standardiseringssystemet

Det europeiska standardiseringssystemet har på senare år fått kritik från bland annat EU-domstolen. Domstolen har ifrågasatt huruvida harmoniserade standarder verkligen är frivilliga och helt frikopplade från europeiska lagstiftningsakter eller om de ska ses som en del av EU-lagstiftningen. I mars 2024 drog EU-domstolen slutsatsen att harmoniserade standarder är en del av EU-lagstiftningen. Därmed ska de vara fritt tillgängliga för EU-medborgare och -företag när det finns ett stort allmänintresse av dem (Malamud-domen).

Kommerskollegiums roll

Kommerskollegium arbetar med att förebygga och ta bort omotiverade tekniska handelshinder, det vill säga hinder som utgörs av olika typer av varukrav. Vi verkar även för ett större inflytande för svenska intressenter när harmoniserade europeiska standarder tas fram.

Kommerskollegium bevakar EU:s standardiseringspolitik, framför allt i EU:s standardiseringskommitté (The Advisory Committee on Standards, CoS). Vi följer också internationellt regulativt samarbete, till exempel inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) och OECD samt håller regeringen underrättad om viktiga skeenden och utvecklingstendenser.

Några exempel på vad vi gör:

  • Bistår Regeringskansliet med expertstöd om europeisk och internationell standardiseringspolitik.
  • Samlar intressenter inom regel- och standardiseringsfrågor i Forum för tekniska regler och standardisering.
  • Bereder svenska ståndpunkter om nya förslag till europeiska standardiseringsmandat, det vill säga EU:s uppdrag till de europeiska standardiseringsorganen att arbeta fram harmoniserade europeiska standarder.
  • Utbyter information och samarbetar med andra EU-länder och EU-kommissionen inom ramen för High Level Forum on Standardisation, en högnivågrupp som ger råd till EU-kommissionen med syfte att underlätta prioriteringar och bidra till EU:s roll som global standardsättare.
  • Verkar för användning av internationella standarder hos våra samarbetspartners i utvecklingsländer för att förebygga och få bort omotiverade tekniska handelshinder.
  • Samordnar projekt för att främja utvecklingsländernas utveckling av deras nationella kvalitetsinfrastruktur och deltagande i internationell standardisering.
  • Lyfter och integrerar principer om hållbar handel och hållbarhet i frågor som gäller standarder och standardiseringspolitik.

Mer information om hur man kan påverka standarder

Påverka framtidens standarder

Vad skiljer tekniska föreskrifter från standarder

Tekniska regler är ett samlingsbegrepp för tekniska föreskrifter och standarder. 

Tekniska föreskrifter: Regler, krav eller specifikationer på varor eller e-tjänster (definitioner finns i EU-direktiv 2015/1535). Tekniska föreskrifter är tvingande att följa.

Standard: Ett dokument som innehåller regler, riktlinjer eller egenskaper för produkter eller relaterade processer och produktion. Formella standarder utarbetas av standardiseringsorgan enligt överenskomna internationella principer inom Världshandelsorganisationen WTO. Standarder förekommer på nationell, regional och internationell nivå. Standarder är frivilliga att följa.

Europeisk standard: Standard som har utarbetats av ett eller flera av de europeiska standardiseringsorganen (Cen, Cenelec och Etsi).

Harmoniserad europeisk standard: Standard som genom att vara refererad till i Europeiska unionens officiella tidning, EUT kan användas för att visa att produkten uppfyller de grundläggande krav som ställs i den EU-lagstiftning som standarden hänger ihop med.

Privata standarder eller branschstandarder: Kan utarbetas i olika forum, till exempel av flera branscher. Syftar till att visa att varan eller tjänsten uppfyller vissa kriterier. De här standarderna kan, men behöver inte, utarbetas i enlighet med WTO:s principer för standardisering.